61%
Marcus Hansson
2026-02-27
Det finns faktiskt två ”Vanilla Skys”, det finns det spanska originalet ”Abre los ojos” (Open your Eyes) och så finns det den amerikanska karbonkopian Vanilla Sky. Anledningen till varför jag använder ordet karbonkopia är för att scenerna är likadana, dialogen är likadan och historien är likadan. Även den kvinnliga huvudrollsinnehavaren är samma då skådespelerskan Penélope Cruz medverkar i bägge filmerna.
Vilken är då bäst? Jag menar att Abre los ojos slår den amerikanska motsvarigheten i alla avseenden. Utan att gå in på detaljer som kan förstöra filmupplevelsen så skiljer sig filmerna åt genom att den spanska filmen har karaktärer som är runt 20-års åldern medan den amerikanska har karaktärer som är runt 30 år. Tio års skillnad gör stor skillnad på kontexten i dialogerna och vår acceptans för karaktärernas agerande.
Vi som åskådare kan förlåta eller vara mer förstående inför en ung människas beteende medan om en person i 30-års åldern har samma beteende så ser vi det som att personen är ett rövhål. Samma sak är det med kärleken, den ungdomliga kärleken och begäret är mer vildsint och orationellt medan den äldre människornas, visa av mer erfarenhet har en lite mer avslappnad attityd till den.
Trots att den spanska versionen har ungdomar är den betydligt mer mörkare och djupare. I sedvanlig ordning har Jollywood tagit bort de mörkare detaljerna för att anpassas efter den amerikanska publiken. Konceptet är annorlunda för filmen och mitt betyg för filmen hade varit högre om det inte funnits klara bevis för att samma historia gjordes så mycket bättre innan den.
”I’ll tell you in another life when we are both cats.” 75%
Ulf Larsson
2026-02-16
Det här är inte vad man vanligtvis förväntar sig av en Tom Cruise-film. Omslaget till filmen för tankarna till filmer som Top Gun, Mission Impossible och liknande fartfyllda populära filmer, vilket vanligtvis är den sortens filmer man förknippar med Tom Cruise i huvudrollen.
Det var nog många som blev besvikna när de i stället fick ett mörkt existentiellt drama. Det blev inte jag, utan anser Vanilla Sky vara en av (om inte den) bästa filmerna Cruise medverkat i.
Filmen börjar som ett ”normalt” drama utan konstigheter, och till en början skulle jag säga att den nästan är tråkig. Men den tar en genuint obehaglig vändning in i vad jag skulle beskriva som mardrömslik surrealism, utan att låta det spåra ur för mycket. Någon timme in i filmen satt man och gapade och tänkte ”vad i helvete är det som pågår”, allt eftersom det blir sjukare. Den är inte surrealistisk för ”att vara svår för sakens skull”, det finns en poäng och mål med det, vilket betalar av sig.
Filmen väcker många intressanta frågor om teknologi, livsstil, bekvämlighet och döden, vilketgör den mycket sevärd.
