En postmodern saga 80%
Max Rosenfors
2022-11-24
Jag har goda minnen av att se Shrek på VHS när jag var yngre (Då med svenskt dubbning), och såg den igen nu för att se hur jag upplever den annorlunda. Det positiva: Detta är en otroligt välregisserad äventyrskomedi. Filmen fångar din uppmärksamhet direkt, med sitt ikoniska intro, och behåller uppmärksamheten ständigt medans Shrek gör allt från att svinga i kristallkronor och brottas i en wrestlingmatch med Farquaads soldater. Dessutom får frekventa inslag av stundvis barnslig komedi får nog dom flesta att skratta någon gång under filmen.
Det negativa, som jag verkligen bara kunde märka och förstå nu när jag såg filmen många år efter VHS tiden, är just hur vriden och sned hela historien är. Allting är en variant på ”normal historia, fast tänk om det istället var helt galet istället”. Istället för att besegra draken, så blir åsnan och draken kära. Sagofigurer har blivit vräkta från sina hem av staten. Istället för att Shrek av mer heroiska skäl ger sig ut på ett äventyr, så gör han det bara vill få bort alla tidigarenämnda sagofigurer ur hans träsk. En analys av varför det postmoderna är tveksamt som inslag i en film är dock en lång artikel, för ett annat tillfälle. Jag kan säga att jag inte blev förvånad när det visade sig vara en judisk författare som ligger bakom den ursprungliga barnboken som gavs ut 1990.
Men det inte bara negativa inslag i berättelsen, exempelvis tycker jag det återkommande temat om att Shrek minsann har ”lager, likt en lök” och hur hans romans med Fiona utvecklar sig är väldigt fint. Det är helt klart en bra film, och någonstans så hör det även till att en ung tittare får se hur postmoderna historier ser ut nuförtiden. Men en ung tittare som enbart fått se filmer med berättelser likt denna går miste om otroligt mycket.
