100%
Daniel Olofsson
2025-05-09
När Motorsågsmassakern först kom så blev den snabbt förbjuden av den svenska filmcensuren och av den anledningen har den fått ett väldigt märkligt rykte. Namnet antyder att det ska vara en väldigt våldsam och blodig film men faktum är att det är ytterst lite blod och rena våldsskildringar i filmen. Detta hindrade dock inte den sosse-svenska censuren att se rött och det skulle dröja ända till år 2001 innan den fick se dagens ljus. Det är väldigt ironiskt att en film som fick mer eller mindre bära hundhuvudet under hela videovåldsdebatten på 80-talet nu klassas som en av världens bästa skräckfilmer och går upp på titt som tätt på bio runt om i Sverige nu när den firat 50-års jubileum.
Filmen i sig vilar starkt på karaktärsuppbyggnad, stämning och filmteknik. Redan under filmens första minuter märker man att det här är något väldigt annorlunda och med enkla medel får vi lär känna karaktärerna och eftersom berättelsen utvecklas introduceras vi för allt färgstarkare karaktärer.
Hooper hade nyligen studerat film i Austin och Motorsågsmassakern är hans andra film och här är han väldigt experimentell. Med finurliga kameraåkningar, vinklar, ljus och annat växer en mycket annorlunda filmupplevelse fram.
Musiken i filmen är också banbrytande. Här är musikens främsta uppgift att skapa en obehaglig och förvirrande stämning. Här samplas det grisgrymtningar, gnissel och industriella ljud. Men det kan också vara tvärtom. I vissa scener låter filmskaparen total tystnad bygga upp stämningen, något som visar sig extremt effektfullt och gör att man sitter på helspänn, skräckslagen. I filmens första scener, när en kamera fotar en brottsplats, får vi också höra ett musikinstrument som Hooper själv byggde.
Skådespeleriet är även det något utöver det vanliga i Motorsågsmassakern. Hooper använde sig av en del okonventionella metoder när filmen spelades in. Bland annat under den klassiska middagsscenen, där en rå kyckling placerades på bordet som en kuslig inredningsdetalj. Sommarhettan i Texas bidrog dock till att nämnda kyckling snabbt började att lukta mindre aptitligt och under scenens andra inspelningsdag bidrog detta till en stank som måste ha försatt skådespelarna ännu mer i sina karaktärer, speciellt den bisarra lantisfamiljen.
Motorsågsmassakern är kanske inte en film för alla. Många har svårt att se filmens storhet och missar enkelheten och de små detaljerna som bygger upp detta unika mästerverk. Men om man kan släppa taget om sin vanliga uppfattning om vad film ska vara och bara låta sig åka med på roadtrippen till en del av Texas bortglömda landsbyggd. Då kan Motorsågsmassakern vara en av de bästa skräckfilmerna som sett dagens ljus under de senaste 50 åren.
