Tiden förintar alla ting 88%
Ulf Larsson
2026-06-09
Den kända amerikanska filmkritikern Roger Ebert kallade Irreversible för en film så våldsam och grym att majoriteten av alla människor inte hade klarat av att se den. Det är nog en ganska träffande beskrivning.
Regissören Gaspar Noé är känd som en av de främsta filmskaparna inom ”New French Extremity”, en strömning i filmvärlden präglad av grafiska och osentimentala skildringar av våld, sex, droger och liknande. I mitt tycke är Irreversible det främsta exemplet på detta.
Det här är inte en rolig film. Det är inte en film som lämnar något upplyftande budskap eller använder dess avgrundsmörker för att nå något ljust klimax. Irreversible är ett 93 minuter långt trauma och en sadistisk käftsmäll av nihilism rakt i tittarens ansikte.
Då kan man undra vad det är som gör denna film bra eller ens sevärd. För det första har Noé på ett mycket mästerligt sätt konstruerat filmens gång för att verkligen göra mörkret avgrundsdjupt och ge tittaren en genuint unik upplevelse. De gamla grekernas begrepp katarsis (”rening”) är applicerbart på känslan som infann sig när filmens eftertexter började rulla.
Dessutom fantastiskt bra skådespel av huvudrollsinnehavarna, extremt realistiskt påträngande våld, mycket vackert bildspråk mitt bland allt mörker. Jag anser denna film vara ett mästerverk.
Nietzsche skrev något i stil med att styrkan hos en människas anda kan mätas i hur mycket sanning denne kan uthärda. Irreversible är en film för folk innehavandes en stark anda.
