Häxångest och spädbarnskannibalism 60%
Ulf Larsson
2026-03-23
Det här är den första (och än så länge enda) filmen av den österrikiske regissören Lukas Feigelfeld, och gjordes som ett examensprojekt för filmskolan han gick i. Detta skulle jag säga är en väldigt stark debutfilm, åtminstone visuellt.
Hagazussa är ordet för häxa på gammal högtyska, och filmen bygger mycket på gamla folksägner, främst från alperna. Stilistiskt kan den beskrivas som ”folk horror”, i samma anda som The Wicker Man, Midsommer, The VVitch m.m. Speciellt sistnämnda film är nog den film som är mest lik Hagazussa, och jag vågar nog tro att den legat som inspiration i någon grad.
Hagazussa bygger mycket på stämningar, atmosfär och känslor. Det är ytterst lite dialog och ingen konkret handling som leder en genom filmen. Visuellt är den slående vacker (vilket miljöerna i Alperna bidrar mycket till), bra skådespel och tankeväckande symbolism. Musiken av Dark Ambient-bandet MMMD lyfter det också en hel del. Den lyckas också bygga obehag på ett lågmält sätt väldigt effektivt.
Det jag tycker drar ner betyget lite är just avsaknaden av handling och dialog. Atmosfären och stämningen håller inte riktigt hela vägen, vilket gör att det här nog inte är en film som kommer sätta djupa spår eller något som kommer dröja i minnet allt för länge. Men gillar man meditativa filmer med vackra bilder, är den klart sevärd.
