95%
Max Rosenfors
2026-08-24
En unikt välregisserad film som trots sina dryga 2 timmars längd faktiskt har någonting att visa hela tiden. Och likt så många andra filmer från tidiga 2000-tal, är den också nästan helt utan datorgenererade specialeffekter, till sin stora bragd.
Filmen handlar helt och hållet om en enda sak egentligen, västvärldens fascination för samurajer. Även om det såklart även kan finnas ett eget japanskt perspektiv som kanske återfinns i Katsumotos sista ord, som då speglar vissa filosofiska koncept av Yukio Mishima. Men det japanska perspektivet har såklart inte jag, men jag har såklart en fascination för just samurajerna.
Vad är det som gör samurajerna så intressanta? Jag vänder på frågan, och ställer istället frågan, hur kan det komma sig att man talar om Thermopyle i filmen? Samurajernas ursprung är delvis belagt i dunkel, där teorier att Ainu folket, känt för sina skägg, ska vara dominerande i samurajernas ursprung. Skäggväxt är då i den här kontexten, kanske inte är sprunget ur asiatiska folk. Blandat med den Zen-Buddhism som var inflytelserik över samurajernas japan, ska det då nämnas att Buddha ska ha haft blå ögon.
Någonstans är givetvis det som gör samurajerna intressanta för oss, en igenkänningsfaktor. Precis på samma sätt känner Katsumoto igen sig i krigarna från Thermopyle. Antigen är evolutionen ibland konvergent, eller så är det helt enkelt hur skuggan av europeiska tankar levt kvar i ett främmande folk en otippat lång tid. Och Algren får då agera ”oss” i filmen, när han upptäcker seder som han själv känner igen sig mer i, än vad han vuxit upp i i USA.
Vill även nämna att Tom Cruise är en sån skådis för mig som ofta sticker ut i filmer, som ja, sig själv och skådis. Men i den här filmen glömmer jag faktiskt att jag ser på Tom Cruise, och samma gäller även Ken Watanabe.
