Hollywoodisering av germanskt hjältekväde 50%
Simon Holmqvist
2025-01-13
Beowulf, eller ”Björnulf” som den hade hetat på svenska, är en av de tidigaste litterära verken om vår fornnordiska historia. Den har gett upphov till otaliga debatter kring var göter och daner egentligen levde och vad relationen mellan dem var. Precis som många andra episka hjälteberättelser från den germanska folkvandringstiden var det ursprungligen en muntlig historia som vandrade från generation till generation i syfte att föra vidare kunskaper om förfädernas stordåd. Vi känner till historien om Beowulf tack vare att en anglosaxisk munk skrev ned den på 900-talet, men troligtvis har otaliga liknande berättelser gått förlorade när germanska folk kristnades och de muntliga hjälteberättelsernas betydelse minskade till förmån för evangeliet.
Berättelsen har också varit en stor inspirationskälla för JRR Tolkein, inte bara när han studerade germanska språk men också när han författade ”The Hobbit”. Precis som många andra äldre berättelser från germansk forntid förtjänar den en filmatisering, men Beowulf från 2007 håller inte måttet. Animeringen har för det första inte åldrats särskilt väl. Man har en imponerande uppsättning kända skådespelare, bland annat sir Anthony Hopkins som kung Hrothgar, Ray Winstone som Beowulf och Angelina Jolie som Grendels mor. Trots detta valde man att använda motion capture-teknik, som gör att filmen idag ser ut som ett dataspel. Dessutom har karaktärerna moderniserats, från de arkaiska hjältekarikatyrerna i ursprungsberättelsen till moderna figurer med inre konflikter och svagheter. Den är också fullspäckad med typisk Hollywoodaction, vilket ytterligare försvagar filmen.
En betydligt bättre filmatisering av Beowulf-berättelsen är filmen Beowulf & Grendel från 2005 av islänningen Sturla Gunnarsson. Den lyckas fånga Beowulfberättelsen arkaiska karaktär och strama höghet, liksom det forngermanska hjälteidealet, utan att vara varken Hollywoodiserad eller lika svårtillgänglig som ett långt episkt kväde kan vara.
69%
Martin Saxlind
2024-02-22
Först och främst får det sägas att det var en väldigt bra idé att göra en film om Beowulf-berättelsen. Filmen avviker lite från kvädet, men det är inget stort problem och gör på sätt och vis filmen lite mindre förutsägbar och mer intressant. Om man ska vara nogräknad har filmskaparna – där en av manusförfattarna var jude – genom sin modernisering gjort Beowulf lite mänskligare och mer ”komplicerad” än hur karaktären framställdes i dikten.
Våra förfäder framställs också som lite vulgära och dekadenta, men det är i alla fall bara supande och vissa inslag av heterosexuell promiskuitet som förekommer – så det är inte heller något som förstör filmen. Alla karaktärer är dessutom vita, vilket alltid får ses som en vinst i sig när det gäller moderna filmer.
Vad gäller att filmen är animerad tycker jag att animeringen är relativt okej för att vara i en film från 2007. Men det ser ändå lite ut som ett datorspel från 2015 snarare än en verklig film med skådespelare.
Sammantaget inget mästerverk man behöver se, men ändå något man kan se för allmänbildningen och den fornnordiska aspekten.
