75%
Marcus Hansson
2025-01-01
En film gjord för den fete amerikanen som tittar på NFL på söndagar och som har en tröja med texten ”Happy wife, happy life”. Filmen har en del intressanta inslag som att den missbildade mannen vars föräldrar var för veka för att döda honom till slut blir en förrädare när han nekas för sin otillräcklighet och istället väljer belöningar i form av sexuell njutning som han annars aldrig skulle få i utbyte mot förräderiet. Det är mycket kaxighet som generellt finns hos tävlande män, den är direkt och går inte att ta miste på. Filmen är alltså gjord för att så många som möjligt skall förstå budskapet och den kommer alltså bli sämre för en del människor desto äldre de blir då vissa kräver mer än skrikande män. Önskar mannen ha lite hjärndöd tid såsom under en bakfylla eller efter utmattande tränings- och arbetspass fungerar den nog bra i alla åldrar.
Att vilja offra sig för det högre är temat genom filmen och det gör man genom att träna sig till att bli soldat och uppoffra sig för det större. Trots den manliga styrkan så visas flera feministiska scener upp där kungen vägleds av drottningens åsikter och visar upp ett tydligt medbestämmande. Inte heller har kungen styrkan att slå ihjäl sina fiender som han starkt misstänker är köpta av perserna. Varför han inte gör detta är antagligen betydligt mer komplext i den verkliga världen, men i filmen blir det bara en transportsträcka för att återberätta en del av den riktiga historien.
100%
Max Rosenfors
2025-01-01
Filmen är faktiskt oslagbar på många olika vis.
- Den är ohämmat underhållande, och slösar inte bort en enda sekund av din uppmärksamhet på meningslösa scener. Mycket likt en Kubrickfilm vad gäller sceners utformning, att nästan varenda stillbild är både vacker och känsloväckande, men också djup och meningsfull. Tillskillnad från många filmer som på ett blygsamt vis inte vågar finnas bortom vardagen, stiger filmen rakt in i legenden, när den berättar om Leonidas och hans tappra få.
- Manuset är perfekt. Inte nog att det återger en mycket rafflande och givande berättelse, så innehåller det många intressanta teman. Krigaren eller prästen. Den hatfyllda mutanten, detta då bortom berättelsens huvudfokus: att den ariska greken försvarar inte bara Sparta utan hela europa från det mörka Persiska slavimperiet. Men inte bara det, utan försvarar en vilja, en dröm, som ligger bortom barbariets dunkla tidevarv.
- Den har en unik stil som givetvis direkt kommer från den tecknade serien som ligger bakom det grundläggande manuset. Den känns varken verklig eller på låtsas. Den känns som en legend, återgiven med film. Det finns ingen historisk krigsfilm som lyckas skapa denna legendariska stil lika bra.
En person jag talade om filmen med en gång berättade för mig att det inte spelar någon roll att filmen faktiskt inte är en redditöraktig torrhistorisk återgivning av slaget vid Thermopyle, bland annat så var inte den Persiska armén givetvis inte miljontals man stor. Men poängen är att det är mer sant att berätta historien på detta vis, då slaget vid Thermopyle redan under grekernas tid blev legendariskt. Att man tar i från tårna och skapar en berättelse som är på alla sätt och vis bortom vardagen, är rätt, just eftersom slaget vid Thermopyle inte bara var ytterligare ett slag i historiens surr. Att försöka minnas denna berättelse på något annat sätt än som en legend, skapar en falsk bild i ditt sinne över hur slaget utspelade sig kulturellt på grekernas tid, och även vår.
